Tydlighet.

Med tillstånd av tecknaren.

Inkompetens ska inte arbeta

Om en hjärnkirurg inte är kompetent nog för att utföra sitt yrke, ska han låta bli eller bli avstängd.

Att inte vara kompetent att vara präst eller pastor bör följa samma enkla regel. Därvid gäller följande: En person som hyser homofientliga åsikter och inte klarar av att med respekt och vederbörlig människokärlek bemöta [HBT-]människor i nöd och andligt eller själsligt trångmål bör inte finnas i funktioner där han/hon ska utföra själavårdande uppgifter.

Det handlar om kunskap och empati. Att begripa hur den homosexuella människans tillvaro och verklighet gestaltar sig, hur det känns att vara och växa upp såsom homosexuell i samhälle och kyrka, samt VAD homosexualitet är för något (nej, "synd" räknas inte här). Brist på denna kunskap och empati visar sig ständigt och har fått en ny arena tack vare Svenska kyrkans och ett anta frikyrkors olyckliga (och onödiga) hantering av äktenskapsfrågan. Det har gjort det svårare för homosexuella att skilja fåren från getterna. Vart kan man vända sig utan att riskera att bli mentalt misshandlad (eller fysiskt? vem vet vad människor med homofientlig människosyn är i stånd till?)

Går man ut offentligt och manifesterar sin oduglighet i exempelvis insändare, protestlistor eller liknande har man bundit ris åt egen rygg och bör avlägsnas från sin eventuella tjänst.

Ett lysande exempel på detta var i allhelgonatid 2005 då ca 900 präster helt öppet manifesterade sin inkompetens i den s k Prästdeklarationen - en protestlista mot välsignelse av partnerskap. Slutsatsen var ju klar - antingen begrep man inte att man långt utöver den magra formuleringen i dokumenthuvudet kränkte och stängde dörren för tusentals homosexuella kristna och sökare, eller så begrep man men struntade i det. Att inte begripa detta är aningslöst och klandervärt. Möjligen är det ännu värre att begripa, men strunta i. Båda fallen ger naturligtvis exempel på beteende som är klart olämpliga för en person i själavårdande ställning.

Nu ska det sägas att det fanns en tredje kategori: Den som lurades att skriva under p g a det grupptryck som finns i de konservativa prästleden i Svenska kyrkan. Detta tryck har en helt annan kraft än den västanfläkt som i dessa sammanhang brukar kallas "politisk korrekthet". Många i denna tredje kategori kom att inse sitt misstag och fick sitt namn borttaget. Då var det i allmänhet försent och deras namn hade dragits i smutsen eftersom listan dels redan funnits i pressen och laddats ner av många som en innehållsdeklaration för goda eller usla församlingar.

Exempel på personer som skrev under inkompetensförklaringen återfinns här, här, här och här och en version av själva listan här. Naturligtvis ska man vara positiv och anta att många av dessa präster lämnat homfientlighetens mörker och nu befinner sig i ljuset och har börjat tjäna Kristus istället.

Andra exempel på hur personer inkompetensförklarar sig själva finns här och här (om nu dansbandskyrkan Pingströrelsen och ordet kompetens alls förtjänar nämnas i samma mening).

Låt tusen blommor blomma!

Vilken ljuvlig mångfald som nu kan bli synlig på den blomsteräng som är det nya kyrkliga Sverige!

Efter Svenska kyrkans med fleras beslut om äktenskapet, känner många - personer och grupper - i Svenska kyrkan ett behov av att ompröva sin relation till densamma. Vi kan komma att se ett nytt kyrkligt landskap: Nya enheter, nya allianser.

Det är spännande och kan bli något konstruktivt. Potentiellt åtminstone. Men roten till omvandlingen är ju tydlig. Skillnader i fråga om sakrament och ämbete som tidigare orsakat splittring blir marginella problem, när den nya fienden tornar upp sig.

Med homofientligheten som gemensam glädje och drivkraft - givetvis klurigt dold under pseudofrågor som bibel- och bekännelsetrohet och en vilja att "bevara äktenskapet" - kan man nu ta varandras händer.

Dagen berättar att kyrkofariséklubben ELM-BV (fd Bibeltrogna Vänner) nu överväger ompröva sin relation till Svenska kyrkan. Kanske får man en starkare relation till Missionsprovinsen istället. Ja det vore väl skoj för MP att få en gnutta tillskott före dess oundvikliga bortdöende.

Pingstinfiltration

Pingstvännen Conny Brännström, rapporterar Dagen, ser Pingströrelsen som en del av Svenska kyrkan.

Låt oss i så fall formalisera förhållandet, avskaffa den klassiska pingstparadgrenen, men ack så obibliska, tungomålstalandet och underställa denna inomkyrkliga rörelse Stockholms stift och biskops Brunne. Vem vore bättre lämpad att läka den skada som är Pingströrelsens största - den sega homofientligheten.

Ständigt klarsynta Maja dissekerar Dagens artikel.

Kenyansk röta

Och så är pinsamme biskop Obara åter inne och klampar runt på en arena där han inte hör hemma. "Chockad", enligt Dagen.se.

Först viger han nya biskopar åt Svenska kyrkan - alltså låtsaskyrkan Missionsprovinsen - och nu ska han in och underkänna Svenska kyrkans nyvigda biskop Brunne.

Det blir allt mer genant att se dessa lutherska charlataner utge sig för att vara bibeltrogna och samtidigt spotta på det innersta i Kristi budskap. Domens dag lär bli lång och hård för dem.

Dags att lämna Borgå

Ytterligare några "systerkyrkor" försöker läxa upp Svenska kyrkan efter äktenskapsuppdateringen. Dagen skriver om den stora oro som de baltiska lutheranerna uttrycker.

Att man protesterar mot det nya äktenskapetsbeslutet är en sak. En annan är detta:

De anglikanska kyrkorna som ingår i Borgå accepterar inte heller öppet homosexuella biskopar och har ett moratorium mot biskopsvigningar av personer som lever ihop med en partner av samma kön.

Den här protesten är inte acceptabel och "systerkyrkorna" måste nu tilltalas med sträng ton och uppmanas att upphöra med förföljelsen av sina homosexuella medlemmar och funktionärer. Att se i övrigt hedervärda kyrkosamfund gegga runt i sitt eget stinkande tanketräck på detta sätt är oerhört pinsamt.

Svenska kyrkan bör överväga vad ekumeniken egentligen är värd. Om Borgå-gemenskapen ska bidra till att man kvarstår i ondskan i stället för att man lämnar den, är det dags att gå. Eller finns det hopp om att man kan förändra de elaka syskonen genom att kvarstå?

Den ene efter den andre...

... lämnar något p g a den nya äktenskapssituationen i Svenska kyrkan. Senast i raden av Dagens rapporter är en politiker i Jönköping.

- De följer inte bibeln...

... lyder hans skrattretande kommentar om kyrkomötets ledamöter.

Nej, bästa herr kyrkopolitiker, men det finns det ju ingen som gör. Även de som uppfattar sig som allra mest "bibeltrogna" väljer ju och vrakar bland bibelorden (att man helt fräckt påstår att man inte gör det, är ju en annan sak - närmare bestämt en fråga om hederlighet).

Utmärkt att naiva kyrkopolitiker befriar Svenska kyrkan från dem själva. Å andra sidan ska man inte glömma att Svenska kyrkans diakonala arbete är enormt och en grundregel måste vara att även den som inte begåvats med ett lysande intellekt är välkommen.

Överraskad, någon?

Var femte präst i Göteborg vill inte viga homosexuella par. Så säger Dagen. Överraskad, någon?

Problem lär inte uppstå i praktiken. Sannolikt vill inte homosexuella par heller bli vigda av en motvillig präst. Särskilt med tanke på att motviljan förmodligen har sina rötter en underliggande homofientlighet, personlig omognad och oanständig människosyn, dold under den sedvanliga egenrättfärdigheten. Ja, människor har mött den alltför ofta för att den ska kunna avfärdas.

Men i det här fallet är de formella problemen allvarligare. Svenska kyrkan har begått ett misstag, respekterar inte sin personal och dess samveten.

Och viktigare: präster som kanske varit på väg att vända om från den destruktiva människo- och sexualsyn som råder i konservativa kristna kretsar, tvingas nu ta ställning i en fråga. Det kan innebära att de tar steg tillbaka (dvs åter in i mörkret).

-Jag lovade när jag prästvigdes att predika som det står i den heliga skriften. Utifrån det löftet är det omöjligt för mig att viga samkönade par, säger en präst till GP.

Det låter tjusigt förståss, och många kritiserar inte den här typen av uttalanden. Den kristna allmogen kan föras bakom ljuset och luras att tro på den konservativa villfarelserna om att homosexualitet bör fördömas. För bakom den tjusiga kyrkliga retoriken, ligger annan substans och kokar och pyr.

Och vart den substansen kan leda, visar historien.

Låt karln slippa!

Sverker Tronêt - en f d kyrkoherde på Gottland som i juli författade en utskrattad debattartikel i SvD inför kyrkomötets beslut om uppgradering äktenskapet - vill bli befriad från sina prästlöften. Skriver i alla fall Dagen.

Och varför inte! Om äktenskapet varit så centralt i hans prästgärning, kan denna gärning inte varit särskilt intressant ändå. Låt karln slippa!

Anglikansk omognad

Genans å anglikanska kyrkans vägnar, är det man känner när man läser Dagens artikel om att man från den stora engelska kyrkan inte vill komma på biskopsvigning, eftersom en av kandidaterna ”lever ihop med någon av samma kön”. Allt enligt Dagen.se. Man blir generad över den omognad och svinaktiga människosyn som en så stor kyrka uppvisar.

Det är rimligt att förvänta sig att moderna kyrkor nu mognar och lämnar den vansinniga villolära som fördömer homosexualitet – och därmed den homosexuella människan (eftersom i stort sett alla kyrkliga företrädare som omfattas av dessa åsikter saknar tillräcklig pastoral kompetens, och kastar ut barnet med badvattnet).

Om det nu är sant att de inte kommer och i så fall varför. Dagen har ju en tendens att vilja serva sina kverulanssugna frikyrkliga och ”bibeltrogna” läsare med sensationsnyheter att gräma sig över (läs: gotta sig i). Detta påminner om att Dagen är som vilken annan tidning som helt, vilket är bra och nyttigt för alla kritiska läsare att påminna sig om.

Anti-prideparad för moderna kyrkofariséer

Ja, det är väl ingen överaskning för någon att den s k Jesusmanifestationen jämför sig själv med Prideparaden.

Efter förra årets uppvisning i "enhet" (alla kristna välkomna förutom de som bejakar homosexuella och deras rätt att söka sin lycka i linje med sin läggning), är det väl ingen med öppna ögon som tvivlar på att man vill vara en anti-prideparad. I Dagen redovisas strategin. [och här är fortsättningen.]

Parader är viktiga! De är viktiga manifestationer oavsett om man tycker om ämnet eller ej. Så varför inte en farisémanifestation - förvisso med det missledande förledet "Jesus-" - där man under baner med texten "vi är bibeltrogna" kan dölja sin selektiva bibelläsning, eller under baneret "vi hatar politisk korrekthet" kan vara politiskt korrekta i frågor som för närvarande inte har det mediala sökarljuset på sig, och ropa "Jesus!" och samtidigt fundera på hur man bäst bortförklarar den del av hans budskap man inte tycker passar in i den egna läran.

Ut på gatorna bara!

Storstädning pågår!

Även laestadianerna vill lämna Svenska kyrkan. Att de stannat kvar så här länge har varit en provokation i sig, inte minst med tanke på hur de misshandlat nattvarden. Homofientlighetens enda rätta plats är UTANFÖR all gemenskap. Närmare bestämt där det ska gråtas och skäras tänder.

Varsågod. Ni hittar utgången själva.