Låt tusen blommor blomma!

Vilken ljuvlig mångfald som nu kan bli synlig på den blomsteräng som är det nya kyrkliga Sverige!

Efter Svenska kyrkans med fleras beslut om äktenskapet, känner många - personer och grupper - i Svenska kyrkan ett behov av att ompröva sin relation till densamma. Vi kan komma att se ett nytt kyrkligt landskap: Nya enheter, nya allianser.

Det är spännande och kan bli något konstruktivt. Potentiellt åtminstone. Men roten till omvandlingen är ju tydlig. Skillnader i fråga om sakrament och ämbete som tidigare orsakat splittring blir marginella problem, när den nya fienden tornar upp sig.

Med homofientligheten som gemensam glädje och drivkraft - givetvis klurigt dold under pseudofrågor som bibel- och bekännelsetrohet och en vilja att "bevara äktenskapet" - kan man nu ta varandras händer.

Dagen berättar att kyrkofariséklubben ELM-BV (fd Bibeltrogna Vänner) nu överväger ompröva sin relation till Svenska kyrkan. Kanske får man en starkare relation till Missionsprovinsen istället. Ja det vore väl skoj för MP att få en gnutta tillskott före dess oundvikliga bortdöende.

Pingstinfiltration

Pingstvännen Conny Brännström, rapporterar Dagen, ser Pingströrelsen som en del av Svenska kyrkan.

Låt oss i så fall formalisera förhållandet, avskaffa den klassiska pingstparadgrenen, men ack så obibliska, tungomålstalandet och underställa denna inomkyrkliga rörelse Stockholms stift och biskops Brunne. Vem vore bättre lämpad att läka den skada som är Pingströrelsens största - den sega homofientligheten.

Ständigt klarsynta Maja dissekerar Dagens artikel.

Kenyansk röta

Och så är pinsamme biskop Obara åter inne och klampar runt på en arena där han inte hör hemma. "Chockad", enligt Dagen.se.

Först viger han nya biskopar åt Svenska kyrkan - alltså låtsaskyrkan Missionsprovinsen - och nu ska han in och underkänna Svenska kyrkans nyvigda biskop Brunne.

Det blir allt mer genant att se dessa lutherska charlataner utge sig för att vara bibeltrogna och samtidigt spotta på det innersta i Kristi budskap. Domens dag lär bli lång hård för dem.

Dags att lämna Borgå

Ytterligare några "systerkyrkor" försöker läxa upp Svenska kyrkan efter äktenskapsuppdateringen. Dagen skriver om den stora oro som de baltiska lutheranerna uttrycker.

Att man protesterar mot det nya äktenskapetsbeslutet är en sak. En annan är detta:

De anglikanska kyrkorna som ingår i Borgå accepterar inte heller öppet homosexuella biskopar och har ett moratorium mot biskopsvigningar av personer som lever ihop med en partner av samma kön.

Den här protesten är inte acceptabel och "systerkyrkorna" måste nu tilltalas med sträng ton och uppmanas att upphöra med förföljelsen av sina homosexuella medlemmar och funktionärer. Att se i övrigt hedervärda kyrkosamfund gegga runt i sitt eget stinkande tanketräck på detta sätt är oerhört pinsamt.

Svenska kyrkan bör överväga vad ekumeniken egentligen är värd. Om Borgå-gemenskapen ska bidra till att man kvarstår i ondskan i stället för att man lämnar den, är det dags att gå. Eller finns det hopp om att man kan förändra de elaka syskonen genom att kvarstå?

Den ene efter den andre...

... lämnar något p g a den nya äktenskapssituationen i Svenska kyrkan. Senast i raden av Dagens rapporter är en politiker i Jönköping.

- De följer inte bibeln...

... lyder hans skrattretande kommentar om kyrkomötets ledamöter.

Nej, bästa herr kyrkopolitiker, men det finns det ju ingen som gör. Även de som uppfattar sig som allra mest "bibeltrogna" väljer ju och vrakar bland bibelorden (att man helt fräckt påstår att man inte gör det, är ju en annan sak - närmare bestämt en fråga om hederlighet).

Utmärkt att naiva kyrkopolitiker befriar Svenska kyrkan från dem själva. Å andra sidan ska man inte glömma att Svenska kyrkans diakonala arbete är enormt och en grundregel måste vara att även den som inte begåvats med ett lysande intellekt är välkommen.

Överraskad, någon?

Var femte präst i Göteborg vill inte viga homosexuella par. Så säger Dagen. Överraskad, någon?

Problem lär inte uppstå i praktiken. Sannolikt vill inte homosexuella par heller bli vigda av en motvillig präst. Särskilt med tanke på att motviljan förmodligen har sina rötter en underliggande homofientlighet, personlig omognad och oanständig människosyn, dold under den sedvanliga egenrättfärdigheten. Ja, människor har mött den alltför ofta för att den ska kunna avfärdas.

Men i det här fallet är de formella problemen allvarligare. Svenska kyrkan har begått ett misstag, respekterar inte sin personal och dess samveten.

Och viktigare: präster som kanske varit på väg att vända om från den destruktiva människo- och sexualsyn som råder i konservativa kristna kretsar, tvingas nu ta ställning i en fråga. Det kan innebära att de tar steg tillbaka (dvs åter in i mörkret).

-Jag lovade när jag prästvigdes att predika som det står i den heliga skriften. Utifrån det löftet är det omöjligt för mig att viga samkönade par, säger en präst till GP.

Det låter tjusigt förståss, och många kritiserar inte den här typen av uttalanden. Den kristna allmogen kan föras bakom ljuset och luras att tro på den konservativa villfarelserna om att homosexualitet bör fördömas. För bakom den tjusiga kyrkliga retoriken, ligger annan substans och kokar och pyr.

Och vart den substansen kan leda, visar historien.

Låt karln slippa!

Sverker Tronêt - en f d kyrkoherde på Gottland som i juli författade en utskrattad debattartikel i SvD inför kyrkomötets beslut om uppgradering äktenskapet - vill bli befriad från sina prästlöften. Skriver i alla fall Dagen.

Och varför inte! Om äktenskapet varit så centralt i hans prästgärning, kan denna gärning inte varit särskilt intressant ändå. Låt karln slippa!