Det osar svin

Och oset drar in från Etiopien.

Mekane Yesus-kyrkan kallas en systerkyrka till Svenska kyrkan. Men så här beter sig inte ett syskon. Så här beter sin en ogin, ingift avlägsen släkting eller en sinnesjuk granne. Och Mekane Yesus-kyrkan måste nu behandlas därefter. I stället för att låta Svenska kyrkans beslut i äktenskapsfrågan vara en inre angelägenhet, kan man inte avstå från att visa upp sin usla människosyn och homofientlighet. Nu måste band klippas, relationer avslutas och eventuella ekonomiska bidrag dras in och krävas tillbaka.

Svenska kyrkan borde visserligen ha avsagt sig vigselrätten när man inte kunnat garantera att samtliga dess tjänstemän (prästerna) varit kompetenta nog att förvalta vigselrätten, men det vittnar åtminstone om en människosyn som begriper det enkla faktum att homosexuella är verkliga människor, fullvärdigt jämlika med heterosexuella som söker sin livskamrat och vill ha möjlighet att manifestera sin kärlek i äktenskapets form. Detta är idag en juridisk verklighet i Sverige - civilisationen seger över det barbari som odlas av enskilda och kyrkliga samfund världen över och i Sverige - nota bene! - även 2011!

Svin osar det även om de som skyndar till Mekane Yesus-kyrkans försvar i Sverige. Somliga kyrkopolitiska partier, som gjort den andliga självtillräckligheten till sin norm om än i den förmenta fromhetens dräkt, verkar tycka att det är rimligt att främlingar ska få sin vilja fram i kyrkans inre affärer.

Den verkliga synden ligger hos den som inte drar sig för att genom sin propaganda, verka för opinionen mot HBTQ-personer i vårt samhälle och alltså därför bidrar till det hat, våld och lidande som HBTQ-personer måste utstå i vårt samhälle. Att bidra till att en annan människa tar sitt liv eller blir mördad, är att ha blod på sina händer.

Det osar således svin även från vissa platser i kyrkomötet.

Uppdatering: Ärkebiskopens svar.

Varning för nytt medlemsbegrepp i pingst!

Pingströrelsen - det ska först som sist fastslås - är inte en gemenskap som kan rekommenderas för den som söker Jesus Kristus. Inte heller låter han sig annat än svårligen finnas där. Ytligheten i tro, och uttryck för densamma, är lika markant som det sociala tryck som utgör själva grunden i denna föreningskristendom. Det är en avart som icke blott är svårt anfrätt av antiintellektualism och vidskeplighet, utan framför allt bär påfallande lika drag med den religiositet som Jesus med sådan pedagogisk träffsäkerhet fördömer i Matteusevangeliets 21:a kapitel, och som därför ständigt måste betraktas med såväl skepticism som en sträng, fostrande blick.

Icke desto mindre finns det alltså människor som där har sin andliga hemvist och detta får man i viss mån respektera, även om perspektivet i barmhärtighetens namn bör vara sådant att man anser att dessa människor är på väg FRÅN pingstsammanhanget och in i något bättre - även om de s a s för tillfället står med näsan i fel riktning.

Den varning som utfärdas i rubriken, gäller det exklusiva medlemskapet i rörelsen. Det står att läsa i Dagen att tongivande pingstvänner vill att man ska se över medlemsbegreppet. Tidigare har man konsekvent avvisat homosexuella som "lever ut" sin sexuella läggning. Nu öppnas för att man ska kunna vara medlem även under den process som verkar avhomosexualiserande på vägen till den falska kristendom som brinner i pingströrelsens kärna.

Detta är förvisso fullständigt ovärdigt en kristen gemenskap, men det vore ändå bättre om man tydligare än i dag deklarerade att pingströrelsen är homofientlig och inte välkomnar homosexuella, istället för att locka in intet ont anande sökande människor för att sedan förnedra dem och utsätta dem för de ovärdiga trakasserier som så många homosexuella vittnar om.

Det allra bästa vore givetvis om pingströrelsen upphörde att existera och dess medlemmar, vände sig bort från den egocentriska evangelikalismen för att i stället söka sig till Jesus Kristus i något av de samfund där något sådant är möjligt.