Kommentar i pingsttid

Pingstöversten Pelle Hörnmark har farit land och rike runt för att ta pulsen på sin rörelse. Han höll på Pingst rådslag i helgen en visionspredikan. ”För internt, för inåtvänt, för självcentrerat.” Så sammanfattar Dagen hans diagnos för rörelsen. ”Vi är för självcentrerade”.

En av åhörarna kommenterar predikan i Dagen: ”Det var en nödvändig signal om att vi måste vakna upp ur vår själviskhet.”

Öppenhet är gott! Självinsikt är av högsta vikt! Men vilket värde har insikten om den egna själviskheten för den sorts kristenhet som just nu – främst kanske systersamfundet Evangeliska frikyrkan – ventilerar medlemskapsfrågor. En viss sorts människa bedöms ovärdig medlemskap bl a med hjälp av följande bibelord – 1 Korintierbrevet 6:9-10:

Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike.

Ska inte tonen vara lika hård och oresonlig mot den egna rörelsen nu som mot den homosexuella som man fördömer med exakt samma bibelord? Kommer vi få höra talas om uteslutning av själviska medlemmar? Eller kommer de få stanna kvar mot bot och syndanöd?

Öppenhet och självinsikt i all ära, men om de ändå inte åtföljs av konsekvens har pingströrelsen långt kvar att tvätta bort stämpeln som driftkucku bland svenska kristna samfund.

Vidare anser jag dock det vara högst anmärkningsvärt att man inte vill ha större känslomässig stabilitet hos sitt ledarskap. En ledare som i ett visionstal tar till lipen när han talar om det viktigaste för stunden. Tänk en sådan i riksdagen eller i näringslivet. Olika organisationskulturer kräver kanske olika egenskaper av sina ledare…