En diakon i Svenska kyrkan skrev häromdagen en insändare i Dagen om den skrämmande bristen på kunskap om homosexualiteten i den konservativa kristna leden. I någon sorts svaromål på insändaren, exemplifierar bloggen ”Tankar kring livet” just denna brist på kunskap och insikt i en sedvanligt infantil text kryddad med de rätta bibelorden och den obligatoriska - för den homosexuella människan fullständigt irrelevanta - tankekonstruktionen ”gud-älskar-syndaren-men-hatar-synden”.
Men det är inte vanlig, enkel brist på kunskap. Det är noggrant odlad propaganda, i syfte att passa det teologiska system man måste upprätthålla för att få det egna livet att gå ihop. Systemet måste hålla och eftersom den egna bibeltolkningen är grunden (och därtill huggen i sten), måste man göra om verkligheten för att passa den egna världsbilden.
Det är därför man också behöver mytbildningen kring vad homosexualiteten är och hur den homosexuella människan fungerar. Dessa fenomen måste ju anpassas, beskäras och förvanskas för att få plats i det egna teologiska systemet. Gör de inte det (d v s som i verkligheten) blir de ett hot mot hela troskonstruktionen och hotar i praktiken även Gud (=den egna gudsbilden).
Att man därmed gör sig djupt ohederlig är inte särskilt intressant. Man bryr sig nämligen inte om vad omvärlden tycker. Därför kan man sitta i sitt kyrkliga fort och peka finger åt ”den politiska korrektheten” som vänder kappan efter vinden. Själv är man ytterligt ängslig för att avvika från den egna normen, ty de egna brödernas dom är hård och man räds tillvaron utanför fortets murar där man fryser och gnisslar tänder.
Varför möter man så stor arrogans i de högerkristna leden? Varför väcker humanisternas kampanj ”Gud finns nog inte” så stor indignation? Hur kan Jonas Gardells bok om ”Om Jesus” skapa så starka känslor? Varför är så många fundamentalistiskt lagda kristna så hatiska i sina kommentarer här och var?
Naturligtvis för att man hyser en osäkerhet om huruvida den egna tron håller i mötet med en intellektuellt allt hårdare omvärld. Deep down, finns ett tvivel på om det hela är sant eller ej, om det håller hela vägen ut, om frälsningen räcker till ”även för mig”. Ju större inre tvivel och osäkerhet, desto större behov av pansar, taggarna utåt och arrogant, uppblåst självsäkerhet.
Som kristen med distans till samfund och kyrkor är det inte alls omöjligt att se den stora vilsegångna flocken och hur man farit vilse och bygger sin kollektiva tro på helt fel saker. Saker som inte är den berggrund som religionsgrundaren rekommenderar sina efterföljare att bygga sina hus på för att klara den annalkande stormen. Nu bygger man sitt troshus på sociala koder, drivs av kontrollbehov och mänskliga lustar, inbillar sig att förnuftet kan omfatta Guds vara eller icke-vara, ska så envist vara mot ”tidens anda” att man bakbinder sig själv från att göra det goda.
Stanna upp, du konservativa kristenhet. Gör om! Gör rätt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett av de mest slående exemplen på okunskap, eller vad man ska säga... högerkristen retorik kanske, är folkbibelns översättning "utövar homosexualitet" (där 2000 har män som ligger med män). "Utöva homosexualitet" var knappast ett begrepp som paulus kände till med den betydelse det har idag och det är knappast något som någon homosexuell skulle beskriva sig med. Högerkristna begrepp för högerkristen propaganda riktad mot högerkristen publik... Poängen tycks liksom vara att vara knepig och inte kunna prata utanför sin egen diskurs - den där allt stämmer...
SvaraRaderasMARTAss,
SvaraRaderaEtt bra exempel, som tydligör det faktum att man har en föreställning a priori: "Homosexualitet ska fördömas". Är Bibeln sedan otydlig, får man göra den tydlig.
Väldigt bra skrivet!
SvaraRaderaJag tror också att den här retoriken handlar om att visa sig "rättrogen", och "duktig" inför den egna gruppen. Att retoriken kanske mer vänder sig till den egna gruppen än till utomstående. Det gäller att ha de "rätta åsikterna" för att accepteras i det sammanhang där man befinner sig.
Och har man t ex vuxit upp i ett sammanhang där dessa åsikter dominerar, är det kanske bäst att försöka hålla fast vid dessa åsikter -annars förlorar man kanske gemenskapen och vänskapen med både släkt och vänner och i slutändan den miljö där man funnits i hela sitt liv. Och den risken vågar man kanske inte ta.
Frågan är hur högt taket är i vissa sammanhang? Hur ofta får församlingsmedlemmarna öht lov att kunna se på saker ur mer än ett perspektiv? Hur bemöts den som har en avvikande åsikt eller har mer öppna funderingar utan att utgå från ett färdigt svar?
Det här kan som du tidigare har skrivit, bli en slags gemenskaphetsskapande - "vi som är bokstavstroende och modigt står emot tidsandan och är emot homosexualitet". Det stärker gemenskapen att utse en "fiende" eller något att vara emot.
Man använder ibland en aggressiv ton, särskilt vissa debattörer,
och en retorik som blottar empatilöshet och som sårar och snarare stöter bort människor. Man påstår sig stå för en högre moral, men i själva verket beter man sig illa mot sina medmänniskor genom att använda den här retoriken.
Ett tillägg: Jag tror också att vissa människor vill att allt i tillvaron antingen ska vara gott eller ont, svart eller vitt. Då kan man ha en förenklad syn på tillvaron, och då måste man antingen vara för eller emot.
SvaraRaderaAtt "göra Bibeln tydlig" när det gäller synen på homosexualitet är fullständigt omotiverat. Den är redan från början så tydlig den kan bli. Sedan kan förstås var och en blunda för bibelordet eller vända och vrida på det så att det passar ens egen uppfattning. Där kan vi verkligen tala om tvivel och osäkerhet. Vilket givetvis alla troende brottas med från tid till annan, i en eller annan form. Det gäller bara att man efter tvivlet hittar tillbaka till en tro som bär.
SvaraRaderaKanske underlättar det då om man har en fast grund att stå på. Ett fundament, i form av Guds Ord.
"Den är redan från början så tydlig den kan bli."
SvaraRaderaExakt! Nämligen mycket vag.
"var och en blunda för bibelordet eller vända och vrida på det så att det passar ens egen uppfattning."
Exakt! Och det är ju som bekant den konservativa kristenheten det bästa exemplet på.
Jag är glad över att du i din blogg inte ser det som finns hos de "högerkristna" d.v.s arrogans, indignation, starka känslor, hatiskhet.
SvaraRaderaDu är en allt igenom tolerant människa...
Tack, Anonym, för din reflektion.
SvaraRaderaKanske kan någon läsare se någon mening med den.