På flera punkter upplever unga homo- och bisexuella en sämre hälsa än den övriga befolkningen. Det är exempelvis dubbelt så vanligt att uppleva ett nedsatt psykiskt välbefinnande och självmordsförsök förekommer betydligt oftare än hos unga heterosexuella. Var fjärde homo- och bisexuell kvinna och var tionde man har någon gång försökt ta sitt liv. Vidare utsätts unga homo- och bisexuella betydligt oftare för hot om våld och fysiskt våld än heterosexuella i samma åldersgrupp.Undersökningen visar också:
en fördubblad och i vissa fall en trefaldigad ökad risk för nedsatt psykiskt välbefinnande, stress, svår ängslan, oro, ångest och självmordstankar bland unga sexuella minoriteter.Detta är denna utveckling man bidrar till när man säger "Homosexualitet är synd". Det spelar ingen roll om man skiljer synden från syndaren (i den mån det är mer än bara prat) - den tankekonstruktionen är irrelevant för den homosexuella människan. En negativ inställning till homosexualitet, d v s det jag väljer att konsekvent benämna homofientlighet, som saluförs av kyrkor och enskilda kristna bidrar till en opinionsbildning som försämrar HBT-personers trygghet i samhället.
På frukten känner man trädet. Ett aldrig så välmenande "nej" till homosexualiteten får ovanstående konsekvenser - ett ökat lidande i världen. Är det så vi vill ha det i Sverige och i den svenska kristenheten?
Dagen skriver idag om närliggande ämnen här, här och här.
Svenska dagbladet skriver här.
Gränserna för uttalanden sätts av lagen. Och det måste alltid vara tillåtet att uttala sig fritt även om det som andra människor finner stötande, annars förlorar samhället så mycket när likriktning och tystnad sprider sig.
SvaraRaderaHBT-ungdomarnas problem finns nog snarare ionom dem än utanför.
Det står var och en fritt att uttala sig inom lagens gränser. Bildar man opinion mot homosexualitet blir resultatet det som undersökningen visar.
SvaraRaderaJag kräver inte tystnad. Bara att människor ska ta ansvar för sina ord och handlingar, vilket inte sker idag.
Jag förstår inte alls varför man ska uttala sig om andra människors kärleksliv. Jag har nog av mitt och har inget att göra med grannens så länge som han inte gör illa någon.
SvaraRadera//hilma
Jag tror inte att hälsoproblemen bland dessa unga beror på människors fördomar mot homosexuella. Det är att göra det lite bekvämt för sig att alltid skylla på omgivningen för att få uppmärksamhet.
SvaraRaderaDet är snarare själva livsstilen som är problemet med dess identitetsproblematik som orsakar depressioner och andra psykiska störningar.
Politikerna i Litauen visste detta när dom beslutade att förbjuda positiv propaganda för homosex. Men så kloka var inte svenskarna.
Anonym,
SvaraRaderaDet är givetvis det faktum att man INTE får leva den livsstil man själv vill, som är problemet. Att INTE få vara den man är på grund av att människor runt om saknar kunskap, eller som i fallet med många konservativa kristna, förakt för kunskap, om den HBT-personers inre och yttre villkor.
Dessa okunniga måste ställas till svars och avkrävas ansvar för att de driver medmänniskor till självmord.
Litauens nya lag är ett pinsamt skämt ovärdigt ett civiliserat samhälle.
Gregorius,
SvaraRaderaHåller inte med dig. HBT-rörelsen har nått stora framgångar i Sverige och här är fördomarna mindre än i många andra länder. Här är det också tillåtet att gifta sig.
Problemet är helt enkelt att den homosexuella livsstilen är emot människans natur, och leder till identitetsproblem vilket leder till depressioner.
Anonym,
SvaraRaderaOch jag håller inte med dig! Det är lång väg kvar för att krossa människors vanföreställningar om homosexualiteten. Alltför många tror blint på antigaypropagandan som den "konservativa kristenheten" torgför.
Det är när den homosexuella identiteten förtrycks inom människan som dessa problem uppstår. Och det är därför som den förtryckande har ett så stort ansvar.
Gregorius Rex,
SvaraRaderaOch jag håller med dig! Och jag håller INTE med Anonym 00:31
/hilma
Till Anonym!
SvaraRaderaVad är det för skillnad mellan homosexuella och heterosexuella ungdomars livsstil?
Jag tror inte du kan dra en gräns vid sexuell identitet när du talar om livsstil.
Däremot tycker jag mig märka att fördomarna mot homosexualitet har ökat bland fjorton- femtonåringar.(Jag arbetar med ungdomar). Det är olyckligt.
När kristna talar om homosexualitet som en synd, öppnar det vägen för andra att gå ytterligare längre i sitt fördömande. Det blir tillåtet.
Jag förstår mycket väl att homosexuella ungdomar upplever sämre hälsa generellt än andra ungdomar.
En tanke som slagit mig genom samtal med homosexuella är att de har en annan identitetsuppfattning än heteropersoner. Detta är absolut inte bevisat eller så men en känsla jag har är att sexualiteten upptar en större del av homopersonens identitetsuppfattning än för heteropersonen. Kanske är det därför inte så konstigt att syndare-synd- distinktionen upplevs orelevant för den homosexuelle medan den kan kännas helt adekvat för heteropersonen? Om detta stämmer anser jag detta vara ett exempel där kristna som ser homosexualitet som synd behöver informeras. Dessa förstår helt enkelt inte hur budskapet tas emot.
SvaraRaderaMin personliga teori till anledningen till skillnaden i identitetsuppfattning ligger i heteronorm och tonårsformation.
Det ligger något i det du säger.
SvaraRaderaMen är det lätt för en heterosexuell person att skilja ut en djupgående del i personligheten, lägga den ifrån sig och kalla den synd? Jag undrar det.
"Det är inte du som är en synd - bara din hudfärg/hårgfärg/vänsterhänthet/läggning."
Dessvärre tror jag att samhällsklimatet i Sverige tvingat in de homofientliga i ett hörn där de flesta är oemottagliga för information i ämnet.
När man följer samtal - såväl informella som de i offentlighetens ljus - ser man lätt att de flesta inte brytt sig om att ens för ett ögonblick gå en sträcka i sin medmänniskas sandaler. Man tycker att den som omvänt sig till en religion vars ledord kan översättas till empati och förståelse för nästan, hade gjort detta från början.
Det är denna brist på empati, detta trovärdighetsfall, som driver mig att skriva.
Om en homosexuell tonåring var säker på att inte bli bortstött eller bemött med förlöjligande eller förakt, skulle den självklart inte behöva känna oro eller tvekan inför att berätta för sin omgivning att den är homosexuell! Det är förmodligen just osäkerheten inför hur omgivningen kommer att reagera som gör att det blir en sådan stor grej av att berätta hur det ligger till. Det finns tack och lov de som utan oro kunnat berätta för sina föräldrar, syskon och vänner att de är homosexuella just för att de vet att de blir lika accepterade och älskade ändå.
SvaraRaderaTonårstiden är för väldigt många en jobbig period, och en period då grupptryck ofta är väldigt starkt och det är extra viktigt att bli accepterad av jämnåriga. Att på något sätt vara annorlunda (det behöver inte handla om sexuell läggning)kan vara extra jobbigt just i tonåren, det är lätt att bli mobbad och/eller väldigt ensam då.
Att vara homosexuell tonåring i en miljö där det inte accepteras och där folk öppet säger nedvärderande saker om homosexuella osv, måste självklart kännas smärtsamt. Indirekt får personen vetskap om att den inte duger som den är, och det tar förstås på självkänslan. Kanske måste personen hela tiden låtsas vara någon den inte är och spela ett falskt spel, och det tar förstås en massa extra kraft att upprätthålla en mask utåt. Och det blir förstås en konflikt mellan personens inre och det som den visar utåt. Att leva i en livslögn mår ingen bra av!
Självklart måste vi jobba för att ingen ska behöva ha det så, utan alla har rätt att bli accepterade och behandlade med respekt oavsett sexuell läggning.
Visst har HBT-personers villkor blivit bättre, och Sverige har kommit längre än på många andra håll i världen - men många kan nog vittna om att det återstår en del att göra även här. I småstäder är det fortfarande inte år 2009 lätt att "komma ut" i skolor och på arbetsplatser t ex. Folk blir även handgripligen attackerade och hånade offentligt, det vet jag från händelser från min egen bostadsort. Många flyttar fortfarande till storstäderna i hopp om att det kan vara lite bättre där och slippa småstadsskvaller och stark social kontroll.
Vi har sett att du skriver om samhälls- och livsåskådningsfrågor.
SvaraRaderaDen 20 september är det kyrkoval i Svenska kyrkan.
5, 6 miljoner medlemmar är röstberättigade.
Får vi förse dig med aktuell information om kyrkovalet och om Svenska kyrkan?
Hör då av dig till kyrkoval@svenskakyrkan.se. Skriv Bloggare i ämnesfältet.
Hälsningar från Svenska kyrkans valkansli i Uppsala.
Det intressanta är väl ändå genusperspektivet, varför är kvinnor mer suicidala än män? Kvinnors samkönade förhållanden har väl mött en större acceptans än för män, eller har jag fel? Mvh.
SvaraRaderaProblemet är helt enkelt att den homosexuella livsstilen är emot människans natur, och leder till identitetsproblem vilket leder till depressioner.
SvaraRaderaHemmasnickrad, feg och oansvarig pseudopsykologi.
Tycker inte att din kommentar är hemmasnickrad och feg och oansvarig Tor Billgren.
SvaraRadera