torsdag 10 juni 2010

De begriper inte att de kränker

Jag är helt övertygad om att de religiösa ungdomsförbund som nu riskerar förlora sina statliga bidrag, kommer att klara sig alldeles utmärkt utan dem. Andra plånböcker kommer att öppnas. Vem vet, kanske kommer de till och med få mer pengar.

Men det är en viktig markering från statens sida att det inte är i sin ordning i det svenska samhället att behandla människor så som HBT-personer nu behandlas eller riskerar bli behandlade i de aktuella verksamheterna.

Sedan mitt förra inlägg här har reaktioner rasat in både här och annorstädes. Ofta ger kristna nu uttryck för att känna sig kränkta eftersom de inte får ha sin tolkning etc. Med andra ord – samma gamla visa.

Och problemet blir uppenbart. Man begriper inte att man kränker, förolämpar och skadar genom att ge uttryck för sin hållning. Det är självklart att inte vara rasist eller främlingsfientligt i dessa sammanhang – varför är det så svårt att begripa att även homosexuella är riktiga människor med riktiga känslor. Därtill utan möjlighet att korrigera sin belägenhet. Det brister både i självinsikt och i förmåga att se hur medmänniskan blir påverkad av det egna beteendet.

En representant för Pingst Ungdom säger i Dagen:

Det får inte kränka förstås, men i övrigt tycker jag att det är konstigt om staten ska slå fast att vår tolkning är fel.

Och här slås huvudet på spiken! Staten lägger sig inte i själva tolkningen eller åsikten. Det är när den blir kränkande problemet uppstår – och det är kränkningen som är intressant och det är den som är anledningen till att man inte ska få pengar.

Ur ett kristet perspektiv kan man ju vidare notera – vilket jag ju ständigt gör på den här bloggen – att både tolkning och beteende är alldeles uppåt väggarna och tyder på den omognad som odlas i bl a evangelikala sammanhang både bland ungdomar (där man får ha viss förståelse), men även i vuxna församlingar. Empati, förståelse för sin nästa och förmågan att sätta sig in i en annan människas situation åsidosätts alltid för en förment bosktavlig läsning av de bibelord man valt ut.

Nå, till sist ska sägas att omognade är av ett mera strukturellt slag. Dagenartikeln slutar med ett uttalande som hoppfullt tänder ett ljus i det frikyrkliga beckmörkret:

- Vi som kyrkor i allmänhet måste lära oss behandla den här frågan
och homosexuella personer bättre, säger Mikael Jansson.

Den enda väg längs vilken detta kan bli verklighet, är tyvärr också den enda väg dessa organisationen vägrar att gå.

12 kommentarer:

  1. Jag vet inte, men jag tycker att det är infantilt att säga att man inte gör fel när man uppenbarligen gör fel.

    SvaraRadera
  2. Tony: vad som är rätt eller fel ser folk på olika sätt. Det du tycker är rätt kan en annan tycka är fel och viceversa.

    SvaraRadera
  3. Diskussionen på denna blogg väcker mycket frågor hos mig. Jag tycker inte att vissa begrepp är ordentligt utredda. Därför har jag några frågor:

    1. På vilket sätt är sexualiteten en så stor del av mitt jag/min självuppfattning/min identitet att det är viktigt, beträffande människor med en hbtq- läggning, att tala om "den homosexuella människan"?

    Min känsla är att beroende på vad man svarar på det, och upplever det, så framstår det som mer eller mindre meningsfullt att göra en distinktion mellan hbtq-läggning och hbtq- handlingar.

    2. Och, dessutom, på vilket sätt gör det frågan om homosexualitet som något normalt/onormalt mindre relevant? Alla kristna bär på känslor, viljor, tankemönster (alltså också av andra saker än bara sexuell läggning) som helt säkert kan kallas syndiga. Står inte egentligen alla kristna på något sätt i farozonen att känna sig fördömda när kyrkan fördömer dessa saker som synd med "det går inte skilja på läggning-handlingar"- resonemanget? Jag håller med om att hbtq-personer förmodligen känner sig ännu mer förtryckta av homosexhetsen när den blivit den ultimata synden, men svaret jag är ute efter är på ett principiellt plan.

    mvh/F.

    SvaraRadera
  4. Fundersam,

    1. Vissa människor är homosexuella till skillnad från heterosexuella. Dessa omtalas som de homosexuella människorna. Detta kan vara extra värt att framhålla då HBT-personer ibland förefaller vara rent teoretiska konstruktioner i vissa sammanhang. Det är de alltså inte.

    2. Om kristna mördare känner sig förtryckta intresserar mig faktiskt inte. Kristna i allmänhet verkar däremot ha en tilltagande benägenhet att känna sig kränkta så fort någon har en avvikande trosuppfattning och ger uttryck för den...

    SvaraRadera
  5. Funderar, hur definierar du "hbtq-handlingar"? Vad är det för något? Finns det i konsekvensens namn något som kallas för "heterosexuella handlingar"?

    Du får rätta mig om jag har fel, men jag gissar att det är sexuella handlingar du åsyftar. Isåfall, har du tänkt på att det är skillnad på sexuella läggningar och sexuella praktiker? Det finns ju sexuella praktiker som både hbtq-personer och heterosexuella ägnar sig åt. Därför blir det inkonsekvent och faktiskt hyckleri när vissa kristna fördömer hbtq-personer utifrån att de ägnar sig åt en viss sexuell praktik.

    För visst är det själva sexet som många motståndare till homosexualitet och hbtq-personer hänger upp sig på, och ofta för ett resonemang om att det är det enda som homosexualitet handlar om? En i deras ögon felaktig och förkastlig sexuell praktik. Och att denna praktik inte kan leda till barn. Att heterosexuella också ägnar sig åt sådana sexuella handlingar och att heterosexualitet inte automatiskt innebär fertilitet, låtsas man inte om. Man kan också fundera över vad sexualitet är, och vad som kan räknas som sex.

    Det verkar som att kristna ungdomar exempelvis i frikyrkorna än idag funderar över vad gränsen går. Vad som är tillåtet att göra, innan man är gift och utan att det räknas som sex. Jag har hört både äldre personer och yngre frikyrkliga berätta om olika "regler" och gränsdragningar om vad som varit tillåtet i det hänseendet. Så helt enkelt verkar det inte vara, att definiera vad som egentligen ska räknas som sex?

    Det är vanskligt att använda uttryck som normalt/onormalt, eftersom det handlar om åsikter. Ofta definierar människor företeelser som de gillar, har erfarenhet av och är vana vid som normalt och tvärtom. Det handlar inte om några objektiva fakta, utan om åsikter.

    Vissa blandar också ihop begreppet normal med mest förekommande. Exempelvis finns det fler högerhänta än vänsterhänta, men det innebär inte att vänsterhänthet är "onormalt". Att ha gröna ögon är mer ovanligt än att ha bruna eller blå ögon, men det innebär inte att grönögdhet är något "onormalt". Detsamma kan sägas om homosexualitet, att det nödvändigtvis inte måste vara något "onormalt" och "fel" enkom för att det är mindre förekommande än heterosexualitet. Det finns mänskliga variationer, helt enkelt. Alla ska tydligen inte vara precis likadana.

    Sedan finns det de som använder ordet "onaturligt" om homosexualitet. Men om man med onaturligt menar icke-förekommande i naturen, så är det ett felaktigt påstående. Numera vet man att det finns ganska så många djurarter, förutom människan, som har en partner av samma kön som de håller ihop med genom hela livet och som också ibland tar hand om övergivna ungar tillsammans. Så visst verkar det som att det helt enkelt är en del av variationen, både hos människor och djur. Men uttrycken naturligt och onaturligt används nog mest för att ge uttryck för vad man gillar och ogillar.

    SvaraRadera
  6. Antingen fanns Gud före människan eller människan före Gud. Den västerländska liberala människan vill leva sitt liv maximalt utan pekpinnar från någon Gud. Och låtsas om att livet är evigt. Om någon tycker något annat så är det en kränkning, och ska beivras.
    Om Gud fanns före människan så skapande Gud inte en religion. Det är människor som skapar en religion för att hålla sig i något tills man dör, det inkluderar även ateisten.
    Så låt oss konsumera, äta, dricka och älska för man vet ju aldrig vilken dag som är den sista.

    SvaraRadera
  7. Anonym,

    tänk vad lätt man kan göra det för sig.

    SvaraRadera
  8. Anonym:
    Det var ditt svar och din reflektion jag var ute efter. Personligen tror jag att vi ofta snävar av sex till att vara själva penetreringen(el. dyl.) medan man definitivt måste säga att mycket mer ingår. Detta gör, och jag håller helt med dig, att distinktion mellan "utlevd" och "outlevd" sexualitet i vissa fall kan vara rent nonsens. Detta på samma sätt som en idé av något slag på ett sätt förverkligas redan när jag tänker på den, innan den i praktiken är genomförd.

    Ang. användningen av ordet "normal" så används det naturligtvis på olika sätt. Det kan vara en deskriptiv definition som bara anger företeelsens frekvens i förhållande till helhetsmassan. Det vara ett sätt att ange syfte med företeelse osv. Sen kan man säga att detta ovan inte går att komma fram till, då blir det snarast individuella åsikter.

    mvh.

    SvaraRadera
  9. Det där med åsiktsfrihet är svårt det. Och religionsfrihet likaså. Speciellt när någon tycker och tror annorlunda än du. Och åsiktsfriheten sitter väldigt trångt i Sverige och kanske tydligen också hos dig.

    SvaraRadera
  10. Ja, jag märker att du - med flera - har problem med åsikstsfrihet.

    Åsiktsfrihet betyder nämligen inte att få ha en åsikt och garanteras att bli oemotsagd. I en demokrati har du rätt att ha en åsikt - men jag har rätten att protestera och skälla ut dig för att den är befängd, om jag tycker det.

    Dumma åsikter - som t ex antisemitism, främlingsfienbtlighet eller idiotin i att mot bättre vetande påstå att homosexualitet skulle vara synd - får luftas fritt. Men de får räkna med att få höra att de har fel och att det inte trillar in skattepengar hur som haver eller att man blir utfryst ur de varma salongerna.

    Där hör man ju inte heller hemma, men det har ju inte med åsiktsfriheten att göra.

    SvaraRadera
  11. Ojoj, det var värst vilken "mysig" debatteknik. Ungefär som en ångvält. Men borde det inte ligga i ditt intresse att också försvara dem som förtrycks för sina åsikter, även om du inte delar dem? Går inte det över till förföljelse om du menar dig ha rätt att "skälla ut dem" och förpassa dem ur "salongerna". Du är säker att du passar där men inte de. Det måste då vara de salonger som är till för de som tycker som makten tycker, de som populärt kallas de politiskt korrekta. Men när det uppstår sådana salonger ligger ju förtrycket nära för dem som inte passar in. De historiska erfarenheterna visar detta skrämmande påtagligt.

    SvaraRadera
  12. Anonym (09.08)

    'Går inte det över till förföljelse om du menar dig ha rätt att "skälla ut dem" och förpassa dem ur "salongerna".'

    Nej. Kritik av en åsikt är inte förföljelse. De homosexuella har blivit utskällda så länge kristendomen funnits. De demokratiska salongerna kan inte välkomna vem som helst. I Sverige är inte främlings- eller homofientlighet välkommen. Det är inte ok att behandla människor illa p g a hudfärg eller sexuell läggning.

    'Du är säker att du passar där men inte de'

    Var jag passar eller ej är irrelevant.

    SvaraRadera