Det är på sin plats att till att börja med göra upp med begreppet kristofobi. Hur många är rädda för kyrkan och de kristna? Inte så många sannolikt. Precis som jag hellre använder ordet homofientlighet (i betydelsen fientlig inställning mot hbtq-personer) istället för homofobi (sjuklig skräck för desamma) är det rimligare att tala om aversion mot kyrkan och de kristna.
Eftersom konservativa kristna, ofta p g a sin felkonstruerade trosbyggnad, är mer ömtåade än många andra grupper när det gäller att ta kritik för sina olika uppfattningar (kritik riskerar ju att få bygget att rasa samman), kallar de ofta kritik numera för kristofobisk. Det är s a s den senaste trenden i att falsifiera ett martyrskap som passar i ett modernt samhälle.
Aktuell situation: När kristna ungdomsförbund och Dagen agerar homofientligt, får de kritik. Somliga reagerar på kritiken genom att kalla den kristofobisk.
Kristofobiskt är det alltså inte, men väl visar kritiken på aversion mot den typen av vulgärkristendom som det handlar om. Vad som då är väsentligt att notera är att denna aversion är FRAMKALLAD AV DESSA KRISTNA SJÄLVA. De har ju med vett och vilja valt en tolkning som får så uppåt väggarna vansinniga konsekvenser för deras (hbtq-)medmänniskor, att omvärlden bara kan reagera med vämjelse och fördöma dem.
Den vulgärkristna homofientligheten är ju en rest som man borde gjort upp med vid det här laget, men eftersom de homofientliga kristna tjänar en annan agenda än den som dikteras av Kristi kärlek, håller man fast vid den dåraktiga uppfattningen. Den andra agendan är den som har som syfte att vara religion i första hand och Jesu lärjungar i andra; sammanhållning först, följa Jesus sedan. De homosexuella blir den nödvändiga fiende som håller gruppen samman – ett DOM till det homofientliga VI.
Kort sagt: Man silar mygg och sväljer kameler. Och får stå helt i onödan – med långtgående praktiska konsekvenser för Guds rikes utbredande i Sverige – i samhällets skamvrå för att man dragit på sig dess aversioner. Givetvis är det sorg för Guds rikes verkliga tjänare, att det ligger i händerna på högljudda klåpare och pastoralt inkompetenta människor.
Nyateismen gnuggar händerna och jublar naturligt nog när de kristna gör självmål efter självmål efter självmål. Och det självpåtagna martyriet – andliga egoism – kommer att visa sig vara en klen tröst på Domens Dag.
Det är märkligt. Tycker GR verkligen att dessa kristna får skylla sig själva att det blir hatade? Ja, men då har du ju också sagt att vi blir förföljda och hatade. Hur kan du sedan förneka det?
SvaraRaderaÄndå vill de bara ha rätt att ha sin åsikt om HS. Ingen kristen har angripit HS fysiskt. Tvärtom älskar vi som kristna alla människor, även dem som gör sådant vi tycker är fel.
Idag är dessa stackars kristna mer förföljda, diskriminerade och hatade än homosexuella, eller hur?
Om du kunde historien så skulle du se att detta har gått igen ständigt. Människor tål inte att höra att de lever fel enligt Guds ord.
På vilket sätt skiljer sig vår kritik av HS mot kritiken mot annat? De är tvärtom de HS som är så beroende av att tvinga fram ett erkännande från de kristna.
Andra, vare sig de är eller inte är brottslingar eller syndare eller helgon, accepterar att andra människor har åsikter om deras brott eller synder eller deras liv.
Kan första dina tankar...
SvaraRaderaDet är sorgligt att de inte förstar att de missar hela "kärleksbudskapet"...
,utan gör sig själva till "martyrer". De förstar inte att de "fallit in i andligt högmod/självgodhet"...
Gunilla
Lelle,
SvaraRadera'då har du ju också sagt att vi blir förföljda och hatade'
Nej, ni väcker aversioner och blir kritiserade för att ni förföljer andra. Att kristna skulle vara förföljda idag är ett vansinnigt påhitt av konservativa kristna som svävar ut i egoism och vill vara martyrer.
'Tvärtom älskar vi som kristna alla människor, även dem som gör sådant vi tycker är fel.'
Nej, det gör ni inte. Ni PÅSTÅR att ni gör det. Bevisen för påståendet lyser med sin uppenbara frånvaro.
'Människor tål inte att höra att de lever fel enligt Guds ord.'
Detta fenomen känner jag till blott alltför väl sedan jag under lång tid tillrättavisat konservativa kristna då de kallar homosexualitet synd och därmed indirekt begår brott mot flera av Guds bud, exempelvis buden att dräpa och ljuga.
'De är tvärtom de HS som är så beroende av att tvinga fram ett erkännande från de kristna.'
Inte alls. De homosexuella fylls av helig vrede inför den 'kristna' omoralen och hyckleriet som orättfärdigt kallar dem syndare.
Visst kan det finnas överdrifter åt bägge håll, men det faktum att samhället och människor i allmänhet inte gillar en eller det man framför är inte i sig något bevis för att man är en dålig företrädare för Guds rike. Tvärt om: I bergspredikan Matt 5:11-12 står det: "Saliga är ni när man skymfar och förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid."
SvaraRaderaNyckelmeningen är "för min skull" som jag ser det. Kyrkan har genom tiderna gjort en massa dumheter mot Guds vilja som skrämt människor från Jesus, men också blivit förföljd och hånad när den håller sig till honom. Det gäller alltså att urskilja vad som är vad. Men statistiskt växer konservativa kyrkor medan liberala krymper. Det verkar alltså som om människor hittar Jesus där trots det du kritiserar, eller kanske tack vare att man håller sig till Guds ord. Det finns inget som säger att det är kärlekslöst att vilja sin medmänniska väl genom att t ex försöka visa på det destruktiva i dennas sätt att leva ut sin sexualitet. Men naturligtvis går det också att vara hård, dömande och kärlekslös och på så sätt göra sin medmänniska illa, även om tanken var god. Därmed inte sagt att personen har fel i sak, men det som görs utan Kristi sinnelag blir fel i alla fall. Här har det nog syndats en hel del i "stridens hetta".
Gunvor Vennberg,
SvaraRaderaDet är naturligtvis gott att se exempel på självkritik; att det 'syndats en hel del i "stridens hetta"' råder det knappast något tvivel om.
Däremot är det itne för Jesu skull man kritiseras, utan för att man hyser en orimlig uppfattning gentemot sin nästa. Det går inte ens att se som en förmildrande omständighet att det finns bakom homofientligheten finns en vilja att följa Kristus (att så är fallet tvivlar jag inte på), men den som verkligen går i närkamp med Kristi kärlek inser snart, att homofientlighetens väg också är Djävulens och villfarelsens väg.
Tycker nog att det snarare är HBT-försvarna som står för hatet. Att bara betrakta de kristna utifrån denna enda ståndpunkt,som du gör G R, är att ha skygglapparna på. Världen består inte allena av HBT-frågan. Den är f ö en nästintill ickefråga i församlingarna, jag har aldrig hört någon predikant ta upp eller attackera homosexuella (räknar då inte in Åke Gren). Snarare är det HBT-rörelsen som med stöd av media blåser upp varke ord eller händelse som det vore en världsavgörande fråga. Som kristen kan man mycket väl älska människorna och den synd vi står för, alla människor. Men samtidigt hata synden. Så har jag uppfattat Jesu budskap - och utlevd homosexualitet är synd enligt Bibelns ord. Sedan - i kristen etik är det väsentligt att också poängtera och kunna säga två olika saker samtidigt - all synd är synd, men all synd är inte likvärdig.
SvaraRaderaJesus poäng i bergspredikan (Matt 5) är att sladder, förtal, utfrysning, misshandel, mord alltihop är synd eftersom det går emot Guds väsen och hans vilja att vi ska reflektera honom genom att älska vår nästa. På samma sätt med hela skalan från orent sexuellt begär till att faktiskt bryta ett äktenskap.
GR skriver också att kristna inte är förföljda, kanske inte i Sverige, men i mängder av länder ( läs Open Doors hemsida så ser du du), och att vi förföljer - vore intressant då att få veta var och hur denna förföljelse sker - att hävda en ståndpunkt som kyrkan alltid gjort, är det förföljelse menar du? Eller är det religionsfriheten du är ute efter?
Problemet, Gregorius Rex, är att även följande ses som homofientligt (vanligen ju kallat "homofobt"):
SvaraRadera1) att mena att det är en fördel för ett litet barn att, allt annat lika, ha en mamma, jämfört med att ingen mamma ha.
2) att mena att det är en fördel för ett barn att, allt annat lika, ha en pappa, jämfört med att ingen pappa ha.
3) att mena att ungdomar som vill bilda familj och som har ett val åtminstone av kyrkan måste kunna undervisas om att förbundet mellan man och kvinna är Prio 1 enligt Jesus´ undervisning i Matteus 19 ("den som kan ta emot den ska ta emot den"). Här sviker EKHO och det är ju begripligt: att som rent homosexuell bara kunna leta bland rent homosexuella är ju jättebegränsat jämfört med att också kunna bilda par med människor som egentligen mycket väl kunnat ingå ett äktenskap enligt 2008 års definition.
4) att mena att förbundet mellan man och kvinna är så signifikant (om inte annat så ur könskampsperspektiv!) att det förtjänar ett eget ord i såväl världslig som kyrklig ordning (alltså att avvisa den queerideologi som även ser fram emot att killar heter Svea och tjejer Sven)
5) att mena att manligt och kvinnligt organ har en fullkomligt essentiell funktion ihop, och att det därmed föreligger ett funktionshinder eller en funktionsnedsättning (i sej värd all hänsyn) när någon säger sej vara oförmögen till fysiskt samliv med någon av motsatt kön.
När detta anses homofientligt - även av EKHO - spelar det alltså ingen roll om man (som jag) bejakade partnerskapslagstiftningen, möjligheten att prövas som adoptivförälder, förböns- och välsignelsemöjligheten på enskild pastors ansvar o.s.v. Man blir ändå stämplad som värsta fascisten. Men det finns naturligtvis massor av rimliga ståndpunkter mellan förföljelse eller andra trakasserier och upphöjelse till Äktenskap! Liksom det finns alldeles orimliga ståndpunkter även på den "liberala" kanten (t.ex. det avvisande av punkterna 1-5 som EKHO idag likaväl som Rfsl verkar ha som huvudlinje).
Quo wadis,
SvaraRadera"HBT-försvarna som står för hatet"
Det är det alltså inte, vilket jag visat.
"Världen består inte allena av HBT-frågan."
Den här bloggen ägnas åt ämnet; jag har även ett liv i övrigt.
"utlevd homosexualitet är synd enligt Bibelns ord"
Lögn.
"att hävda en ståndpunkt som kyrkan alltid gjort, är det förföljelse menar du?"
Ja, om det är en ståndpunkt som den vi diskuterar här. Homfientligheten är en demonisk influens i kristendomen som måste krossas ovillkorligen. Åtminstone måste man sträva efter detta. I det här fallet går det att skilja mellan synd (attityden homofientlighet) och syndaren (den homofientlige kristne som närsomhelst kan lämna denna sin synd).
"Eller är det religionsfriheten du är ute efter?"
Religion måste finna sig i att bli kritiserad. Vulgärkristen martyrskapskverulans är blott fåfänga och bör behandlas därefter.
Andreas Holmberg,
SvaraRaderaJag kan bara beklaga att du upplever dig illa behandlad.
Quo wadis, det är naturligtvis lätt för en kristen heterosexuell att tycka att hbt-frågan är ointresant och något som församlingar inte behöver lägga ned någon tid på att diskutera.
SvaraRaderaMen de kristna hbt-personer som finns i församlingarna och som upplever att de har en jobbig situation därför att de möts av fördomar och nedsättande attityder från andra församlingsmedlemmar och pastorer/präster, tycker nog inte att det är en oviktig fråga att ta upp. Det handlar om rätten att få vara en hel människa, och att precis som alla andra bli bemött med acceptans och respekt för den man är. Det är ingen liten bagatellartad fråga.