Aversion mot kyrkan är de kristnas fel

Det är på sin plats att till att börja med göra upp med begreppet kristofobi. Hur många är rädda för kyrkan och de kristna? Inte så många sannolikt. Precis som jag hellre använder ordet homofientlighet (i betydelsen fientlig inställning mot hbtq-personer) istället för homofobi (sjuklig skräck för desamma) är det rimligare att tala om aversion mot kyrkan och de kristna.

Eftersom konservativa kristna, ofta p g a sin felkonstruerade trosbyggnad, är mer ömtåade än många andra grupper när det gäller att ta kritik för sina olika uppfattningar (kritik riskerar ju att få bygget att rasa samman), kallar de ofta kritik numera för kristofobisk. Det är s a s den senaste trenden i att falsifiera ett martyrskap som passar i ett modernt samhälle.

Aktuell situation: När kristna ungdomsförbund och Dagen agerar homofientligt, får de kritik. Somliga reagerar på kritiken genom att kalla den kristofobisk.

Kristofobiskt är det alltså inte, men väl visar kritiken på aversion mot den typen av vulgärkristendom som det handlar om. Vad som då är väsentligt att notera är att denna aversion är FRAMKALLAD AV DESSA KRISTNA SJÄLVA. De har ju med vett och vilja valt en tolkning som får så uppåt väggarna vansinniga konsekvenser för deras (hbtq-)medmänniskor, att omvärlden bara kan reagera med vämjelse och fördöma dem.

Den vulgärkristna homofientligheten är ju en rest som man borde gjort upp med vid det här laget, men eftersom de homofientliga kristna tjänar en annan agenda än den som dikteras av Kristi kärlek, håller man fast vid den dåraktiga uppfattningen. Den andra agendan är den som har som syfte att vara religion i första hand och Jesu lärjungar i andra; sammanhållning först, följa Jesus sedan. De homosexuella blir den nödvändiga fiende som håller gruppen samman – ett DOM till det homofientliga VI.

Kort sagt: Man silar mygg och sväljer kameler. Och får stå helt i onödan – med långtgående praktiska konsekvenser för Guds rikes utbredande i Sverige – i samhällets skamvrå för att man dragit på sig dess aversioner. Givetvis är det sorg för Guds rikes verkliga tjänare, att det ligger i händerna på högljudda klåpare och pastoralt inkompetenta människor.

Nyateismen gnuggar händerna och jublar naturligt nog när de kristna gör självmål efter självmål efter självmål. Och det självpåtagna martyriet – andliga egoism – kommer att visa sig vara en klen tröst på Domens Dag.

Dagen väljer politisk korrekthet

Tidningen Dagen väljer att inte stöta sig med de politiskt korrekta uppfattningarna inom de konservativa leden, och avvisar en kristen annons. Det stavas feget, uselhet, undfallenhet.

Tack, Dagen, nu vet vi.

De begriper inte att de kränker

Jag är helt övertygad om att de religiösa ungdomsförbund som nu riskerar förlora sina statliga bidrag, kommer att klara sig alldeles utmärkt utan dem. Andra plånböcker kommer att öppnas. Vem vet, kanske kommer de till och med få mer pengar.

Men det är en viktig markering från statens sida att det inte är i sin ordning i det svenska samhället att behandla människor så som HBT-personer nu behandlas eller riskerar bli behandlade i de aktuella verksamheterna.

Sedan mitt förra inlägg här har reaktioner rasat in både här och annorstädes. Ofta ger kristna nu uttryck för att känna sig kränkta eftersom de inte får ha sin tolkning etc. Med andra ord – samma gamla visa.

Och problemet blir uppenbart. Man begriper inte att man kränker, förolämpar och skadar genom att ge uttryck för sin hållning. Det är självklart att inte vara rasist eller främlingsfientligt i dessa sammanhang – varför är det så svårt att begripa att även homosexuella är riktiga människor med riktiga känslor. Därtill utan möjlighet att korrigera sin belägenhet. Det brister både i självinsikt och i förmåga att se hur medmänniskan blir påverkad av det egna beteendet.

En representant för Pingst Ungdom säger i Dagen:

Det får inte kränka förstås, men i övrigt tycker jag att det är konstigt om staten ska slå fast att vår tolkning är fel.

Och här slås huvudet på spiken! Staten lägger sig inte i själva tolkningen eller åsikten. Det är när den blir kränkande problemet uppstår – och det är kränkningen som är intressant och det är den som är anledningen till att man inte ska få pengar.

Ur ett kristet perspektiv kan man ju vidare notera – vilket jag ju ständigt gör på den här bloggen – att både tolkning och beteende är alldeles uppåt väggarna och tyder på den omognad som odlas i bl a evangelikala sammanhang både bland ungdomar (där man får ha viss förståelse), men även i vuxna församlingar. Empati, förståelse för sin nästa och förmågan att sätta sig in i en annan människas situation åsidosätts alltid för en förment bosktavlig läsning av de bibelord man valt ut.

Nå, till sist ska sägas att omognade är av ett mera strukturellt slag. Dagenartikeln slutar med ett uttalande som hoppfullt tänder ett ljus i det frikyrkliga beckmörkret:

- Vi som kyrkor i allmänhet måste lära oss behandla den här frågan
och homosexuella personer bättre, säger Mikael Jansson.

Den enda väg längs vilken detta kan bli verklighet, är tyvärr också den enda väg dessa organisationen vägrar att gå.

Stoppa bidragen omedelbart!

Man har nu från medias sida äntligen uppmärksammat det faktum att religiösa organisationer har uppfattningar och attityder gentemot enskilda medborgare som strider mot samhällets grundläggande värderingar. Trots detta har man uppburit bidrag från staten.

Sveriges skattebetalare har således i åratal finansierat den religiösa ondska som drabbar den homosexuella folkgruppen. Detta måste omedelbart få ett slut.

Enligt Dagen.se uttalar sig en företrädare för ett ungdomsförbund sålunda:

- Själva beteendet kan vi inte acceptera men vi accepterar människorna, säger Edward Sköllerfalk, riksordförandena i Pingst Ung, när han får frågan om hur hans förbund ser på homosexualitet.

Inte beteendet men människorna. Åter denna pinsamma idioti som innebär att försöka anpassa verkligheten efter en teori, kartan efter terrängen.

Ungdomligt oförstånd? Dumhet, dumhet och åter dumhet? Nej, en gedigen homofientlig agenda - som styr en bibelsyn - som styr en teologi - som styr ett sätt att bemöta människan. Jesus Kristus måtte gråta när han ser dessa, de som dels skriker ut hans namn i spelad hängivenhet, för att samtidigt i hans namn trampa på de som är hans minsta bröder.

De religiösa samfunden måste en gång för alla lära sig vad som är förenligt med det svenska samhället och att veta hut när det gäller att kränkningar av medmänniskor. Det duger inte att föra dessa omoraliska, närmast fascistiska och icke-demokratiska värderingar i sitt ideologiska bagage.

Stoppa bidragen till dessa organisationer skoningslöst och med omedelbar verkan!