Ett vittnesbörd

Inför julen kommer ett vittnesbörd från signaturen 'K' in bland kommentarerna på bloggen. Jag väljer att låta det stå för sig själv:

"Jag är själv inte hetero och till på köpet osäker vad gäller kön, och får nu som vuxen ta itu med konsekvenserna av en s.k. bokstavstrogen uppväxt. Intressant har det varit att läsa denna blogg, särskilt kommentarerna och dina repliker. Att se hur "älska syndaren, hata synden"-mantrat återkommer gång på gång i olika former, men också hur det kan bemötas, fungerar för mig välgörande. Det känns hoppfullt att det finns människor som blir ärligt ilskna över orättfärdigheter riktade gentemot människor som mig, orättfärdigheter som förvillar begrepp och verklighet under namnet 'kärlek'. Själv har jag tack vare grundlig indoktrinering fortfarande svårt att förstå att det faktiskt är rena kränkningar vi hbtq-personer utsätts för, så det är skönt att höra någon annans upprörda ord och tydliga ställningstagande för att det är viktiga frågor, att vi är viktiga och också har plats i den kristna kyrkan, kompletta med Eros och allt. För den som kanske vill missförstå mig nu: jag är inte en homosexuell kristen som blir lurad av Gregorius eller den beryktade och icke-existerande homolobbyn att tro att jag blir kränkt och att det är därför jag har svårt att förstå: jag blir kränkt. Det ger fysiska och psykiska konsekvenser jag är övertygad om finns dokumenterade i t.ex. Ungdomsstyrelsens rapport "Hon, hen, han", men det är fullt möjligt att må dåligt utan att därmed kunna formulera vari det obehagliga ligger, ens för sig själv. Det är lurigt med ord. Särskilt betryggande att det tycks vara en präst som på detta sätt tar ställning. Kanske kan jag närma mig kristenheten igen om ett tag."