Av rapporten framgår att då man inte får acceptans i nära relationer så ger det otrygghet i vardagen och gör att dessa ungdomar mår mycket sämre än heterosexuella. Av unga homosexeulla har 65 procent av kvinnorna bemötts på ett kränkande sätt och 48 procent av männen.Jag har sagt det förut - och jag kommer inte sluta säga det - de homofientliga krafterna i de kristna kyrkorna har mycket att svara för när det gäller kristna hbt-ungdomars hälsa.
Det duger inte att förneka det längre och sticka de pastorshuvudena i den kyrkliga sanden! Tag ansvar och inse att ni har självmördarblod på era händer!
Hej, jag hoppas du kan skilja på kristna och kristna.
SvaraRaderaJag tror det behövs en riktig diskussion bland de kristna om HBT-frågor.
Själv är jag rökare, trots att jag är konservativ kristen. Att röka tycker jag personligen är lika illa som att ligga med någon av samma kön. Alltså kan jag inte se ner på en homosexuell person.
Det finns inga perfekta människor, utan alla har vi fel och brister.
Jag blir jättearg på folk som kallar sig kristna trots att de inte har fattat budskapet.
T.ex. den där familjen/släkten i USA som de visade på tv för ett tag sen, som gick omkring med skyltar på vilka det stod 'God hates fags'.
Gud hatar ingen människa utan älskar oss allihop.
Däremot tror jag han hatar cigarettrökning och allt annat som inte är bra för människan.
När det gäller homosexualitet så är det inte själva handlingen i sig som är farlig eller så, utan felet är av samma slag som att man inte ska ligga med sina föräldrar eller syskon.
Det enda en äkta kristen säger är att man ska försöka låta bli allt som är fel, som t.ex. tobaksrökning och att ligga med fel personer.
Vi tror också att tron kan hjälpa oss med det.
Dessutom så har Jesus gett oss liv så att vi skall kunna komma till himlen fastän vi gör fel.
Men om man säger att man inte gör fel, då är man illa ute.
MVH P-O
P-O S,
SvaraRaderaDet finns en sorts tilltalande naivitet i din beskrivning av din tro. Dels en vilja att se att det finns någon sorts absoluta kategorier för gott och ont i tillvaron men samtidigt en medvetenhet om att dessa kategorier inte fungerar i den verkliga världen.
"Jag blir jättearg på folk som kallar sig kristna trots att de inte har fattat budskapet."
Jag delar din känsla. Det kan upplevas retligt att andra har andra åsikter än vad man själv har, men det får man tugga i sig - liksom det faktum att det finns tusentals versioner av det kristna budskapet.
Det är fint att du inser att Westboro Baptist church gör fel, men när du säger:
"När det gäller homosexualitet så är det inte själva handlingen i sig som är farlig eller så, utan felet är av samma slag som att man inte ska ligga med sina föräldrar eller syskon."
... ställer du dig brevid dem och kunde lika gärna burit samma skyltar. Du gör samma sak. Begår samma fel.
Det du säger i citatet här ovanför är kvalificerat trams utan bäring vare sig i eller utanför den kristna kyrkan.
"Men om man säger att man inte gör fel, då är man illa ute."
Att påstå att homosexualitet är synd är ett sådant fel. Men så har du också insett att tillvaron är annorlunda än regelverket, och kanske är denna din vanföreställning bäst att jämföra med tobaksrökning.
Vi kanske måste definiera vad som menas med ordet synd. Det betyder egentligen att missa målet. I kristendomen är förstås målet att nå himlen och få evigt liv.
SvaraRaderaRätt och fel är förstås ett relativt begrepp.
Om man har för avsikt att ta livet av sig så är det förstås rätt att skjuta sig i huvudet. Då når man det mål man hade.
Men som kristen anser jag att Gud har rätt, och tycker jag själv något annat än Han tycker så är det jag som har fel. Har jag känslor som Gud säger är felaktiga så accepterar och erkänner jag att det är något fel på mig. Det innebär helt enkelt att böja sig inför Gud och inte brösta upp sig och gå emot Honom.
Det kan förefalla som en bagatell att hoppa i säng med någon av samma kön, men om Gud inte hade för avsikt att man skulle göra det då Han skapade människan så är det förstås fel. Fungerar jag inte så som Gud hade tänkt så är det något fel på mig. Så enkelt är det.
Dessutom så fungerar ingen människa så som Gud hade tänkt, utan vi är alla syndare. Så därför är det ingen kränkning att säga till en homosexuell att han gör fel.
Jag hoppas de homosexuella förstår skillnaden i min hållning till dem som människor, och min hållning till den lilla detalj att de också råkar vara homosexuella.
Gregorius,
SvaraRaderaSom vanligt dryper ditt inlägg av ett heligt raseri som är underbart att beskåda (alltså blogginlägget då).
Många homosexuella vill vara kristna och det måste ju vara bra för både kristendomen och mänskligheten.
P-O.S,
SvaraRaderaOrdet synd behöver inte definieras för min skull. Och särskilt inte i termer på konfirmandnivå.
"Har jag känslor som Gud säger är felaktiga..."
Gud har inte sagt att homosexuella känslor är fel.
Vi kan konstatera - ånyo - att vi har olika uppfattningar i frågan.
Men du vet väl att olika kristna har olika uppfattningar i olika frågor? Du känner väl till att vissa kyrkor döper barn medan andra låter bli?
"Så därför är det ingen kränkning att säga till en homosexuell att han gör fel."
Tvärtom, det är ALLTID en kränkning. Det är att begå ett övergrepp och detta måste de som kallar sig kristna lära sig. Det är enond gärning som inte tjänar Gud utan går Hans Fiendes ärenden.
Min uppmaning till dig, är att vända om från den här onda uppfattningen - den kommer från Djävulen själv - och istället gå den väg som Kristus vill att du ska gå: Fri från homofientlighet i ditt hjärta.
"Jag hoppas de homosexuella förstår skillnaden i min hållning till dem som människor, och min hållning till den lilla detalj att de också råkar vara homosexuella."
Det är svårt för vem som helst att visa förståelse för en hållning som i handling sårar, men i ord påstår att den inte gör det.
Nå, vidare skyttegravssamtal tjänar nog inte mycket till, så jag sätter punkt här, med hopp om god bättring.
Må Gud förlåta mig om jag har fel.
SvaraRaderaP-O.S, jag har läst vad du har skrivit på flera bloggar, och att du flertalet gånger använder uttrycket "äkta kristna".
SvaraRaderaVad har du fått det uttrycket ifrån? Hur definierar du en "äkta kristen"? Och hur kan det komma sig att du tar på dig en roll att bedöma vilka som är "äkta kristna" resp. "oäkta kristna" (för sådana måste ju också finnas då i konsekvensens namn)?
Det är inte lätt att vara ödmjuk, eller...? Jag blir onekligen nyfiken på hur din självbild ser ut!
Det kan väl knappast ha undgått dig att det finns olika tolkningar av Bibelns texter och det bl a har fått till följd till att det finns olika åsikter kring dop (barndop, vuxendop), celibat eller icke-celibat bland präster, både kvinnliga och manliga präster/pastorer/biskopar eller enbart manliga, vad som ska räknas som sakrament, vad som sker vid nattvarden osv. På så sätt är kristna ingen enhetlig grupp, och vad man uppfattar som "rätt" beror förmodligen på i vilken tolkningstradition man är uppväxt med.
Och kyrkor och kristna har ändrat inställning i olika frågor tidigare också, så det är inte första gången det sker iom ändrad inställning vad gäller homosexuella.
Och att jämföra rökning med homosexualitet, det är helt enkelt för korkat för att ens ödsla tid på att bemöta!
Ja det kanske är högfärdigt att kalla sig själv äkta kristen, men jag menar att den som inte tror på sånt som inte går att misstolka i bibeln, han bryr sig inte om vad Gud säger, och då är man inte en äkta kristen enligt mig.
SvaraRaderaMen det är förstås bara min syn på saken.
Att jämföra homosexualitet med rökning är naturligtvis inte relevant ur alla aspekter men både sexualiteten och rökningen är någonting som är väldigt svårt att avstå ifrån utan att det känns jättejobbigt och man mår dåligt. Dessutom kan båda sakerna vara fel, vilket ger en konflikt mellan förnuft och känsla.
MVH P-O
P-O S,
SvaraRaderaÄven detta fenomen - att dela in sig själv och andra i kategorier som definierar mer eller mindre äkta kristendom - tillhör naturligtvis även det sådant som går att studera från Nya Testamentets dagar fram till vår egen tid.
Och det är naturligtvis intressant att notera några saker.
Ingen kristen skulle definiera sig som oäkta.
Man tror ju som man gör för att man anser det vara rätt på ett eller annat vis.
"sånt som inte går att misstolka" är ju ett intressant begrepp när det kommer till just frågan om homosexualitet som man ju menar fördöms i Bibeln. Begreppet är uppfunnet i slutet av 1800-talet och det fenomen som ordet beskriver, förekommer inte i heller det i Bibeln. Den begrepps- och definitionsförvirring som vissa grupper av kristna eldar på är så slarvig och flagrant att man inte kan undgå att misstänka att det är helt anndra mekanismer som verkar.
Vilka mekanismer skulle detta vara då? Jo, släktingar till de mekanismer som påstår att det skulle vara relevant att dela in kristna i äkta och oäkta. Denna uppdelning har ju blott ett syfte: Att legitimera min egen tro, boosta mitt eget andliga ego, ge mig själv rätt och stärka den gruppidentitet som min tro ger mig.
Här kan man ju vidare notera att dessa mekanismer har föga med Kristustillit att göra, utan den sociala gemenskap och trygghet varje människa önskar sig och strävar efter. I det här fallet är den dock störd, perverterad och
Fråfor som inställer sig efter ovan konstaterade är givetvis: Vem som egentligen är en oäkta kristen? Om man ändå skulle välja att anlägga detta ovidkommande och destruktiva perspektiv. När man nu inte tjänar Kristus genom att låta dessa mekanismer få fritt spelrum i sitt andliga liv, vem tjänar man då?
P-O S,
SvaraRaderaEftersom samtalet känns så viktigt - och uppdelningen i äkta (=jag själv) och oäkta (=de andra) kristna är så vanligt förekommande har jag valt att skriva om det i ett eget inlägg.
Jag utgår från något DU har skrivit här ovan, men inlägget är inte i första hand menat att angripa dig, utan bara att ta avstamp i det du skriver för att belysa ett allmänt fenomen.
P-O S., det är ju så att kristna har lite olika sätt att förhålla sig till Bibelns texter. Vissa menar att man ska läsa bokstavligt och att det "bara är att läsa som det står", medan andra menar att man måste sätta in Bibelns texter i den tid och miljö som de kom till i, och att man ska se till vad som är själva kärnan i alltihop och ha den kärnan som utgångspunkt. Man accepterar att vissa företeelser och inställningar till vissa saker (exempelvis kvinnans ställning) är tidsbundet och inget som vi i dagens samhälle måste leva efter. De flesta anser nog också att det inte är rätt att motivera förtryck av olika grupper i samhället genom att hänvisa till religiösa texter, eller rentav enskilda verser.
SvaraRaderaBibeln är ju faktiskt ingen uppslagsbok om vad homosexualitet är för något! Det är nog få (inga) homosexuella som känner igen sig i t ex berättelsen om Sodom och Gomorra. Det handlar snarare om främlingsfientlighet, och ren ondska än om homosexualitet. Homosexuellas relationer handlar om precis samma saker som heterosexuellas relationer, enbart med skillnaden att de blir förälskade i en person av samma kön, det inser man lätt om man har anhöriga eller vänner som är homosexuella.
Tyvärr försöker människor med negativ inställning till homosexuella tillskriva homosexualitet med en radda negativa saker som saknar verklighetsförankring, men det är i dessa personers intresse att göra det. Men iom att fler homosexuella vågar leva öppet, inser alltfler att de haft fördomar som varit helt felaktiga och ändrar därför inställning.
Vissa kristna hänger upp sig på det här med barnaavlandet. Men nu är det ju så att homosexuella och andra HBT-personer visst blir biologiska föräldrar. Och alla vet ju att bara för att en person råkar vara heterosexuell så är det ingen garanti för att den är fertil eller ens vill ha barn. Det råder inget barnaavlingstvång för den som ingår äktenskap! Och "uppfyllt jorden" har vi människor gjort med råge redan... Var och en inser hur felaktigt det där barnaalstringsargumentet är!
Du vill tydligen inte inse hur absurt det är att jämföra rökning med homosexualitet? Homosexualitet liksom heterosexualitet är en medfödd egenskap, det är inget man väljer själv och inget som går att upphöra att ha. Ingen människa föds som rökare, det är ingen mänsklig egenskap. Man kan sluta att röka men inte upphöra att vara homosexuell eller heterosexuell. Cigaretter är en produkt som vi människor har framställt. Alla vet idag att rökning är skadligt för kroppen eftersom man utsätter kroppen för en massa cancerogena ämnen. Man kan dö av rökning. Homosexualitet är inte skadligt för kroppen, och inget man dör av...! Det känns fjantigt att skriva sådana här självklarheter...
Du skrev: " Dessutom kan båda sakerna vara fel, vilket ger en konflikt mellan förnuft och känsla." Det är din personliga åsikt, eller hur? Men visst inser du att massor av människor (både homosexuella och heterosexuella) inte alls anser att homosexualitet är något fel och inte leder till någon inre konflikt alls? Det knallar omkring massor av homosexuella som mår alldeles utmärkt och trivs med sina liv på gatorna, precis som heterosexuella gör. Att vara homosexuell är inte liktydigt med att vara olycklig.
Däremot finns en risk att människor som motarbetar homosexuellas förbättrade villkor i samhället, och bemöter homosexuella illa och med fördomar gör sina homosexuella medmänniskor illa. Det är förstås förkastligt, för alla har rätt att bli bemötta med respekt. Det är inte förvånande om en homosexuell person som växer upp i en miljö där andra uttrycker sig nedvärderande om homosexualitet börjar må dåligt till slut, för det handlar om väldigt djupa och viktiga saker som en människas identitet och att bli accepterad för den man är. Och det är omgivningen som får ta på sig skulden för det.
Jag berördes faktiskt av citatet:
SvaraRadera"Men som kristen anser jag att Gud har rätt, och tycker jag själv något annat än Han tycker så är det jag som har fel. Har jag känslor som Gud säger är felaktiga så accepterar och erkänner jag att det är något fel på mig."
samt tanken på äkta och oäkta kristen. Det finns två tragiska sidor av det, dels den oro man som kristen måste känna med den formen av tro, dels hur obiblisk den känns. Jesus vill likt många profeter inskärpa att vi kan lita på Guds kärlek även om vi ger oss själva krav på "renhet". På samma sätt visar Jesus hela tiden på att sex är en privatsak, och att vi människor alltid hör ihop oavsett identitet och handlingsmönster.
Att därför som kristen bry sig om andras sexualitet, av oro för Guds ilska och för att kunna särskilja sig själv är nog direkt obibliskt - tyvärr P-O S. Speciellt om man skadar andra med sin egen oro - särskilt om det sker med grunden i en obiblisk sexualsyn. Bibeln är väldigt otydlig i HBTQ-frågor, möjligen är den emot mot sex utanför äktenskapet. Men i o m att det nu finns ett samkönat äktenskap, så är ju det en icke-fråga.
så, P-O S: Älska och låt andra älska. Alla kristna är äkta kristna resten ordnar sig mellan Gud och den enskilde. Gud är ingen dömande Gud och homosex handlar om kärlek inte synd - Gud är kärlek.