Nu kräver kristna respekt på olika håll. Jag gissar att man vill ha den typ av - fullkomligt oacceptabel - respekt som även islam kräver i västvärlden: Den sorten som innebär att man inte ifrågasätts, inte kritiseras, inte får sin felaktigheter påtalade, inte blir upplyst om medvetna eller omedvetna lögner, inte får sitt förtryck belyst, inte blir utsatt för satir.
Jag menar att den friska kristna tron måste öva sig i självkritik, i att se vad tron består av, reflektera vad det är man tror på och vad som är essens och periferi. Och agera därefter. På sina håll idag blir man bedömd som kristen utifrån om man skriver under på vissa åsikter i marginalen.
Därför kan en inlytelserik samfundsföreträdare idag fråga på sin blogg: "Kan man vara kristen och leva i sambo?" Inte för att det är en retorisk fråga och svaret självklart är JA (kristen är den som tror på Kristus - det är sannerligen inte civilståndet som avgör den saken!) ... (Jag kan ha ett visst överseende med att denne samfundsföreträdare verkar leva ett mycket hektiskt liv och många gånger förr visat upp en aningslöshet i begreppsföringen samtidigt med en viss hjärtlighet. Man måste också ha i åminnelse att i det evangelikala sammanhanget - som inte kan rekommenderas någon sökande människa - är empati och förståelse för människans villkor alltid underordnat det förment fromma paragrafrytteriet - vilket inte minst kommer till uttryck i hela den avskyvärda debatt som föranlett det ovan nämnda blogginlägget där unga människor drillas i en vedervärdig sexualsyn som de sannolikt måste reda upp i dyrbara terapisessioner som vuxna ...)
Det som sagt förut tål att upprepas: Den som har sin kristna tro grundad i Kristus, behöver inte vara rädd, inte ängslas, inte försvara sig, inte fördöma sin nästa för att den avviker i perifera teologiska petitesser.
God och hård kritik förs fram mot religionen. Några bloggar som exempel är Religiovakt och Ankjakt. (man hoppas på nya texter hos dessa snart!) Men religionen borde sköta detta på egen hand. Det hade varit vuxet.
Du har aldrig hört talas om lydnad för Gud och hans bud? Jesus säger: Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Joh 15:14
SvaraRaderaOm ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Joh 14:15
Tron på Jesus är inte filosofi, utan praktiskt liv. Och Guds bud är givna av Kärlek för att vi skall lyda dem!
LO
Åh, bästa LO,
SvaraRaderaJag behöver ingen bibelundervisning. Inte heller behöver jag upplysningar om tro och liv.
Om det orsakssammanhang du presenterar stämmer, är det lätt att konstatera att de kyrkliga kontexter jag nämner i min text utmärker sig genom att INTE älska Jesus.
Tack, Gregorius Rex, för en mycket givande bloggpost!
SvaraRaderaJag har samma erfarenheter som du. När jag har debatterat med högerkristna fundamentalister - av olika samfundstillhörighet - på nätet, har de ofta gjort precis så som du säger. De har plötsligt tyckts så hemskt synd om sig själva, kallat mig elak och gjort sig till martyrer för "den rätta läran". Och då har jag bara pratat etablerad teologi och försökt visa att fundamentalistisk bibeltro är ohållbar. Sagt att alla bibeltolkningar är okej utom de rent fundamentalistiska etc.
Blev till och med varnad av moderatorn på en kristen community en gång pga detta. Han sa att jag var 'oschysst' och att jag skulle 'se över min samtalston i fortsättningen'. Den gången hade jag, med hänvisning till en professor i exegetik, sagt att den fundamentalistiska bibelsynen måste förkastas eftersom den var intellektuellt undermålig. Det var också allt.
Det är lätt att falla till föga när de går an på det sättet och verkligen känna sig som världens hemskaste elaking. Och det är väl det de vill? Men om man då tänker på vad det är de själva eftersträvar - nämligen en teokratisk diktatur - är det genast lättare att strunta i dessa fasoner, fortsätta vara kritisk och försöka låta förnuftet få tala. För jag tror att det är viktigt att de får utstå så mycket kritik som det nånsin är möjligt. Gör vi det inte nu, kan det i värsta fall vara för sent sedan. Sådant har vi sett exempel på tidigare i historien.