Vi noterar med intresse nytänkandet kring ämbetsfrågan i gruppen "Kvinnorna kring Jesus". Händer räcks ut i försoningens namn för att man på något sätt ska kunna hela de sår som funnits i Svenska kyrkan sedan mitten av det förra seklet. Flera kvinnliga präster ingår i detta nätverk och vi kan bara önska dem lycka till i sitt överbryggande arbete. Gott så.
Den gamla trätofrågan har ju nu kommit att överskuggas av den nya: Äktenskapet. Då kan det noteras att många gamla kvinnoprästmotståndare i skydd av denna skugga kunnat smyga ur sina motståndargarderober och nu fullt ut samarbeta med sina kvinnokollegor.
Dock duger det inte att tiga stilla när vissa av dessa kvinnor fördömer den homosexuella människans rätt och möjlighet att själv välja sin egen personliga lyckas väg tillsammans med en partner av samma kön.
Då gäller att med fasthet påminna sig om att homosexualitet alls icke fördöms av de bibliska texterna och att vagheten hos den handfull vanligtvis anförda texter, knappast kan tävla med klarheten hos ett annat bibelord:
Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig. Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla. (1 Tim 2:11-12)
Självklart äger en präst – kvinna eller man – som låter ovanstående citat passera men inte erkänner den homosexuella kärlekens rätt i Svenska kyrkan, ingen trovärdighet som själasörjare eller predikant och måste tillrättavisas med den stränghet som är den första påföljden en sådan moraliskt vidrig förseelse medför.
