Aldrig. Äktenskapet hör inte hemma där i kärnan. Det hör egentligen inte ens hemma i kyrkan.
Att det hamnar på andra plats i angelägenhet i det "kristna" manifest för samvetsfrihet som sjösatts av olika kristna ledare har att göra med den homofientliga underton som noggrant odlas i dessa sammanhang och som bevakas av samma kristna ledare. Massans rädsla upprätthålls för att samma massa ska kunna kontrolleras.
Den apostoliska trosbekännelsen är det kristna manifest som behövs - inte något politiskt korrekt (ja, i de egna leden - vad samhället tycker är dem fullständigt egalt) och allmänt trendigt, kvasikristet trams som det som presenterats. Många kristna är idag bestörta över att homosexuella får gifta sig. Denna bestörtning möter man nu trendkänsligt med ännu en protestlista. Nu smörjer man opinionen medhårs: "Ja, ni har rätt i allt ni tror! Äktenskapet är trons kärna [Kristus passar i skuggan]. Fortsätt vara rädda för det okända och främmande. Låter er inte tröstas. Er falska bestörtning är riktig. Kom så jagar vi bögar - med fredade samveten!"
Att värna människovärdet och äktenskapet (efter vad som hänt i Sverige de senaste åren och med tanke på vilka som idag har tillträde till det svenska äktenskapet) är en motsägelse i sig. Den homosexuella människans värde är noll och intet i dessa människors ögon. Hur kan man påstå detta? Jo - återigen - på frukten känner man trädet.
Det ska tydligen vara en skam att vara kristen i Sverige.
