Äkta eller oäkta kristen

Några kommentarer och samtal på denna och andra bloggar har gjort att frågan: Vem är en äkta respektive oäkta kristen? har kommit på tal. Signaturen P-O S anser att uppdelningen är relevant medan jag anser att den är destruktiv.

Signaturen P-O S, tar för det första ogärna i beaktande att vi lever med tvåtusen år av kyrkohistoria i ryggen och att den kristna kyrkan alltid sett mycket olika ut. Även detta fenomen - att dela in sig själv och andra i kategorier som definierar mer eller mindre äkta kristendom - tillhör naturligtvis även det sådant som går att studera från Nya Testamentets dagar fram till vår egen tid. Den hållning P-O S har, är representativ för mycken annan kristendom och det är därför jag väljer att ta upp det här.

Ingen kristen skulle definiera sig som oäkta. Man tror ju som man gör för att man anser det vara rätt på ett eller annat vis. P-O S skriver:

...det kanske är högfärdigt att kalla sig själv äkta kristen, men jag menar att den som inte tror på sånt som inte går att misstolka i bibeln, han bryr sig inte om vad Gud säger, och då är man inte en äkta kristen enligt mig.

För det första: Kristen är den som anser sig vara anhängare av Kristus, och att ge sig på att försöka döma ut enskilda kristna för att de i övrigt tror på det ena eller andra sättet, ja därtill är högfärd ett alltför milt ord.

"sånt som inte går att misstolka" är ju ett intressant uttryck när det kommer till just frågan om homosexualitet (det är detta samtalet handlat om) som man ju menar fördöms i Bibeln. Begreppet är uppfunnet i slutet av 1800-talet och det fenomen som ordet beskriver, förekommer inte i heller det i Bibeln. Den begrepps- och definitionsförvirring som vissa grupper av kristna eldar på är så slarvig och flagrant att man inte kan undgå att misstänka att det är helt anndra mekanismer som verkar.

Vilka mekanismer är då detta? Jo, släktingar till de mekanismer som påstår att det skulle vara relevant att dela in kristna i äkta och oäkta. Denna uppdelning har ju blott ett syfte: Att legitimera min egen tro, boosta mitt eget andliga ego, ge mig själv rätt och stärka den gruppidentitet som min tro ger mig.

På ett sätt kan man beskriva det som det gamla (o)hederliga "vi-och-dom"-behovet. Det är genom att definiera sin motståndare eller sin olike som man själv får en identitet. Detta parat med en genomtänkt homofientlig agenda som ständigt sipprar ut i vissa kristna kretsar och man får den rädslans kultur som upprätthåller de korthusliknande teologiska systemen och balanserar dem på en grund av tändstickor. Fullt synlig och möjlig att betrakta för envar som har intresse av att glänta på förlåten i de frikyrkliga eller konservativa svenskyrkliga sammanhangen.

Här kan man ju vidare notera att dessa mekanismer har föga med Kristustillit att göra, utan den sociala gemenskap och trygghet varje människa önskar sig och strävar efter. I det här fallet är denna strävan dock störd, perverterad, och parasiterar på vad som skulle kunna vara en frisk tro, en tro som inte dömer sin nästa utan deltar i det sökande efter det gudomliga mysterium som bara den fåfänge menar sig kunna omfatta och förstå.

Frågor som inställer sig efter ovan konstaterade är givetvis: Vem som egentligen är en oäkta kristen? Om man ändå skulle välja att anlägga detta ovidkommande och destruktiva perspektiv. När man nu inte tjänar Kristus genom att låta dessa mekanismer få fritt spelrum i sitt andliga liv, vem tjänar man då?

Svaret torde vara givet.



Relaterade artiklar av möjligt intresse återfinns här, här, här och här.

"Jesus var gay"

... tror gayikonen sir Elton John enligt Aftonbladet i en intervju med Parade magazine. Han säger:

– Jag tror att Jesus var en känslig, superintelligent gay man som förstod sig på människors problem – på korset förlät han människorna som hade korsfäst honom, Jesus ville att vi skulle vara kärleksfulla och förlåtande.

En fin komplimang till Jesus och inte alls ett orimligt antagande, naturligtvis. Men som ett brev på posten klagar Jesu efterföljare - ja, de som framhärdar i den för samhället och envar skadliga lögnen att homosexualitet skulle vara en synd. Som vanligt står de där med byxorna nere och vädrar sin vidriga attityd. Och så blir världen, tack vare dem, en smula sämre än en gång.

Kan det finnas en särskild krets i helvetet för homofientliga kristna tro? Nå, även det vore rimligt, men den frågan tänker jag inte besvara här. Det försåtliga kluster av synder som följer på homofientligheten faller naturligtvis även det under nåden, för den som tror på Kristus. Åtminstone den Kristus som sir Elton tycks beskriva.

Dagen skriver om saken här.

Att driva sin nästa till självmord

Nya uppgifter om HBT-personers hälsa kom i en rapport helt nyligen. Det ser inte bra ut. Dagens nyheter skriver:

Av rapporten framgår att då man inte får acceptans i nära relationer så ger det otrygghet i vardagen och gör att dessa ungdomar mår mycket sämre än heterosexuella. Av unga homosexeulla har 65 procent av kvinnorna bemötts på ett kränkande sätt och 48 procent av männen.

Jag har sagt det förut - och jag kommer inte sluta säga det - de homofientliga krafterna i de kristna kyrkorna har mycket att svara för när det gäller kristna hbt-ungdomars hälsa.

Det duger inte att förneka det längre och sticka de pastorshuvudena i den kyrkliga sanden! Tag ansvar och inse att ni har självmördarblod på era händer!

Nödvändig information om kristendomens baksidor

Det vore vettlöst att låta inslaget "kristendom" i den svenska skolans religionsundervisning reduceras till samma omfattning som övriga världsreligioner. Detta var en av morgonens nyheter.

Lars Ohly tyckte i P1 Morgon att detta var rimligt, bl a med motiveringen att kristendomen innehåller element som inte är förenliga med det svenska demokratiska samhället. Men det är ju just av en sådan anledning som kristendomen måste upp på schemat. Den måste belysas och kritiskt granskas.

Med utgångspunkt i den här bloggarens huvudärende - bekämpandet och utrotandet av den kristna homofientligheten - är det av högsta vikt att unga människor tidigt blir informerade om, och därigenom även varnade för, att många kristna samfund idag även är hem för en av de få kvardröjande antidemokratiska attityderna i samhället: denna homofientlighet.

Det är naturligtvis också av vikt att uppväxande generationer får lära sig vilka värdemässiga beståndsdelar vårt samhälle byggts upp av under århundradena. Och även detta för att kunna skilja de destruktiva – så som homofientlighet och kvinnoförtryck – från de goda.

Vidare är det av intresse att ge kunskap om att Bibeln inte alls talar om homosexualitet och att alls inte alla kyrkliga sammanhang härbergerar denna ruttna människorsyn, utan vill allvar med Jesus kallelse att göra alla folk till lärjungar (inte bara de heterosexuella, vilket i praktiken är konsekvensen av exempelvis de evangelikala svenska frikyrkornas destruktiva hållning idag).

Denna nyhet rapporteras bland annat i Dagen här, här, här och här.